Förlossningsberättelse

Jag har kollat igenom alla papper osv för att försöka komma ihåg alla klockslag. Det är märkligt hur fort man glömmer allt!

Jag hade gått med förvärkar i typ en vecka men dem var inte speciellt påtagliga. Men något sa mig att jag inte skulle behöva vänta så länge på att få träffa mitt barn. Onsdagen 26/3 hade jag tid hos barnmorskan, där visade det sig att jag hade högt blodtryck så dagen efter ville min bm att jag skulle komma tillbaka för blodprover och ett nytt blodtryck. Blodtrycket var fortfarande högt och svaren på proverna skulle komma under fredagen (dagen Olivia föddes). Ja några svar hann jag aldrig få!

Fredag den 28 mars klockan 04:30 vaknar jag av att det börjar rinna vatten, jag kände det där klicket som alla pratat om så jag förstod direkt att det var vattnet och inte att jag kissade på mig. Då började tankarna, vad sjutton gör jag nu? Ska jag ringa C, mamma eller förlossningen?! Jag ringde mamma och sa att vattnet hade gått. Mamma som alltid är så lugn sa att jag skulle ta det lugnt och ringa förlossningen. Hon skulle gå upp och göra sig redo för att åka till mig.

Jag ringer förlossningen och dem säger att jag ska försöka sova och äta och sedan ringa ett annat nummer klockan 08:00 för att få komma in på en undersökning. Jaha tänker jag, tror ni man kan sova nu! Herregud nu skulle jag garanterat få träffa mitt barn inom 48 timmar, sådan galen känsla. Jag ringde tillbaka till mamma och berättade att vi skulle in på kontroll efter 08:00 och ringde även C och berättade läget. Jag började bli riktigt nervös vilket jag inte trodde jag skulle bli…Jaja, sova kunde jag ju inte göra så jag gjorde frukost, satte på tv:n och packade klart bb väskan.

05:10 messade jag C och sa att min första värk kommit. Efter det var allt igång, värkarna kom allt oftare. Jag laddade ner värktimer mitt i allt haha! Det tog väl typ en halvtimme sen kunde jag klocka värkarna som kom med 2-3 minuters mellanrum och höll i sig ca 1 minut. Jag kom snabbt in i andningen och hade även värmekudde, det gjorde riktigt ont men dem gick fortfarande att hantera!

Första 4 värkarna jag klockade 

08:00 ringde jag till BB sthlm och sa att vattnet hade gått men även att värkarna hade kommit igång och redan var väldigt intensiva. Hon tyckte då att jag istället skulle ringa förlossningsavdelningen eftersom jag hade regelbundna värkar. Så jag ringde förlossningen men dem tyckte inte riktigt att det var dags att komma in så jag fick välja på att stanna hemma ett par timmar till eller komma in för kontroll och se hur mycket jag öppnat mig. Jag kände på mig att allt kommer gå riktigt fort så jag ville åka in för kontroll.

Mamma hade fått skjuts av min lillasyster och hennes kille så vi bestämde att dem skulle köra in oss när dem ändå var här så fick C komma in när vi visste om jag skulle få stanna.

08:30 kom jag in för kontroll, bara på vägen upp hade jag 4-5 värkar som började göra riktigt riktigt ont! Dem bekräftade att vattnet hade gått sedan fick jag sitta och mäta värkarna och bebisens hjärtljud och efter det gjorde dem undersökningen. Det visade sig att jag var öppen 4cm så jag skulle garanterat få stanna. Det var en enorm lättnad kan jag säga, det hade känts hemskt att få åka hem när jag hade så ont!

09:30 blev jag inlagd på förlossningen. Vi började prata om smärtlindring och jag ville ha lustgas och epidural. Men jag började med att sätta  mig på en pall  i duschen vilket hjälpte lite grann. Jag kommer ihåg att jag sa till mamma att: NU JÄVLAR SKA VI FÖDA BARN! Försökte peppa mig själv haha! Problemet med duschen var att jag var tvungen att ha så himla varmt för att det skulle hjälpa så tillslut blev jag ju helt svimfärdig.

Så jag gick över till lustgasen kl 10:52 för att vara exakt! Till en början blev jag bara illamående av den men efter lite vägledning från barnmorskan började den hjälpa.

Nu blev smärtan outhärdlig, det var hemskt rent ut sagt så jag bad om epidural. Då gjorde dem undersökning och jag var öppen 7 cm. Klockan var då 11:30. Ja fort gick det!!

Det kändes som en evighet tills jag fick epiduralen, jag hade inga pauser mellan värkarna och ville bara att allt skulle vara över.

12:00 blev jag undersökt igen och var öppen 10 cm. 3 cm på 30 minuter, inte konstigt att jag trodde jag skulle dö.  (Jag minns inte den här undersökningen)

När narkosläkaren kom kände jag mig näst intill nära kolaps, jag var heeeeeelt slut! Jag hade så fruktansvärt ont, lustgasen hjälpte inte längre. Läkaren försökte prata med mig och tala om att jag måste vara helt stilla när bedövningen ges och frågade om jag visste vad jag skulle få för bedövning osv. Jag ville bara att han skulle hålla käften och lägga bedövningen men jag visste att jag var tvungen att lyssna. Mitt i allt började jag känna att det trycker nedåt så jag skriker det rakt ut. Läkaren hade med sig en praktikant som efter jag skrikigt ut att det trycker började snacka om att det inte var någon idé att lägga bedövningen för att det kommer ta 40 minuter innan den börjar värka. Så jag blev skit förbannad och skrek att jag ska ha bedövningen och jag skiter i om det tar tid innan den värker.

Tacka för att dem lyssnade på mig!!!

Bedövningen lades, det var hemskt att behöva vara stilla med konstanta värkar men när allt var klart ååååååh vilken lättnad. All smärta försvann! Jag kunde äntligen andas och vila. Epiduralen är guds gåva kan jag säga!

Efter någon timme började jag känna att det trycker på jättemycket när värkarna kom, jag kände fortfarande ingen smärta bara det där trycket. Som att jag behövde gå på toaletten. Så jag ber mamma ta in barnmorskan. Men dem verkade inte tycka att dem var tillräckligt starka för att krysta så det var bara att avvakta. När epiduralen började avta kändes trycket betydligt mer och det var i samband med personalbyte. 14:00 byts personalen ut och jag fick en underbar barnmorska, undersköterska och en student! Barnmorskan ville att jag skulle gå och kissa för att jag inte gjort det sedan 11 men jag säger direkt att det trycker på som sjutton. Men det värkarna är fortfarande väldigt glesa så jag skulle testa att byta ställning, så jag ställer mig hängandes över sängen. Barnmorskan säger att jag får trycka på om jag känner att jag vill.

Ca 14:30 började jag krysta och efter några värkar tyckte barnmorskan att krystvärkarna kom för glest eller att dem inte var tillräckligt starka så dem två sista värkarna innan hon kom gav dem värkstimulerande dropp.

14:49  den 28/3 föddes världens finaste dotter. Hon var helt perfekt!

Jag kan helt ärligt säga att även om det var en hemsk smärta som omöjligt går att beskriva så är det värt det när man får se sitt barn. Det var en helt otrolig känsla! Och att inte ha kollat vad det skulle bli för kön var det bästa jag gjort.